Resedagbok del 5.

Söndagmorgon. Regnet smattrar mot rutan. Vinden viner i skorstensgångarna. Jag ligger nedkrupen i en av de stora sofforna i ett rum helt målat i mörkblått och tittar upp på takkronan under det höga taket. Huvudet går lite långsamt efter gårdagens härliga middag med vin och samtal om konst, samhälle, miljö och älvor och som avslutades med en spontan nattlig konst- och historierunda genom staden.

Utanför de stora gamla fönstren ser jag den klippta häcken som gränsar ut mot gatan och tegelbyggnaden på andra sidan. Murgröna klättrar upp längs husväggen och det känns så brittiskt allting. Regnet, teglet, den täta, välansade häcken utanför.

Här inne i det vindlande huset, här råder en slags kreativ oordning i överflöd. Mängder av växter lever sitt eget liv utspridda i huset. Väggarna är fulla med affischer från föreställningar och utställningar blandat med gamla tavlor i mörka ramar. Böcker ligger i högar här och var, ett ståtligt modellskepp trängs med målarfärgsburkar på en hylla. I varje sak, i varje vrå tycks en historia finnas gömd… Och jag tänker att jag ser fram emot att få veckla ut den kommande veckans historia.