Resedagbok del 9.

Sömn och budgetresande…

Jag brukar inte ha några problem med lite ljud om nätterna. Jag är van vid att barnen vaknar till där hemma, att någon snarkar eller är uppe och rör på sig. Så att sova i våningssängar på vandrarhem och i liggvagn på tåg stör mig inte. Jag tycker om hur det skapar nya möten och samtal med människor jag inte skulle ha träffat annars. Och priset är rejält mycket billigare mot hotell eller airbnb, ca 300kr för en natt. Här i rummet har jag träffat en kvinna från Kina som reser utomlands ensam för första gången. Hon är nervös för hur hon ska klara sig här med den lilla engelska hon har lärt sig men vi lyckas ändå prata om allt från språk till religion och kultur med hjälp av google translate, gester och tålamod.

Men ibland är det inte kul. Inatt snarkade fyra av de fem jag delar rum med på vandrarhemmet i London. En hostade och en annan nös stup i kvarten. Någon hade ställt ett alarm som hen inte vaknade av på länge. Rummet var så varmt och kvavt att fönstret måste vara öppet och ljudmattan från Londons gator består av ett ständigt morrande trafikbrus avbrutet av sirener och rop och ett par gånger vaknade jag med hjärtat i halsgropen av något som lät som en container av glas som tömdes alldeles utanför fönstret.

En sån natt gör ju inget. Men jag kommer sova en natt till i samma rum och nästkommande natt på ett skumpande tåg. Huvvaligen. Det kommer bli skönt att få sova i min egen säng om några dagar!

Men nu… Njuta av en heldag i London!